Pompeji- Den begravda staden

Staden Pompeji

Pompeji, en stad som har fascinerat många genom åren är idag fortfarande ett mysterium. Med sina drygt 3 miljoner besökare per år skapar den olika frågor. Många går att besvara, men andra forskar man fortfarande kring. Men, vad är det som är så märkvärdigt med Pompeji?

Pompeji ligger i sydöstra Italien och var en stad känd för sin rika kultur. Sedan kejsare Neros tid (år 37 e.kr-68 e.kr) var staden mäktig. Men den drabbades ständigt av jordbävningar.  Pompeji låg också nära vulkanen Vesuvius. Människorna trodde dock att det var ett gammalt berg som hade sovit i flera hundra år. Men det de inte visste var att det skulle bli just det berget som utplånade Pompeji.

En kulturell stad

I  Pompeji  fanns många enkla romerska hus där folket bodde. Oftast var dessa hus väldigt dystra och gråa. De flesta var fattiga och hade inte råd med att pryda sitt hem med dyrbarheter. Däremot så fanns det många herrgårdar där de rika bodde. Herrgårdarna var enorma och deras stora pelare som reste sig över  Pompeji, utstrålade makt.

På herrgårdarna hölls fester, fina middagar och möten. Det som kännetecknar de romerska herrgårdarna är nog de vackra väggmålningarna. Väggarna var målade från tak till golv med färger, bilder, föremål och händelser. Dessa bilder var skickligt målade så att de skulle verka så levande som möjligt. Förutom att målningarna var vackra, så var det också ett sätt att visa vad man ägde och hade råd med. I köken målade man gärna bilder av mat och vin för att öka aptiten.

Något som nästan alltid fanns avmålad på väggarna var påfågeln. Romarna trodde att påfågelns kropp inte kunde förmultna efter döden. Påfågelsbilden betydde att man var odödlig. I  Pompeji trodde man nämligen på ett liv efter döden.

2_8

En väggfresk med en påfågel på

En ny uppfinnig under den tiden var glas. Glas var dyrt att köpa till en början, därför skröt de rika om att de hade fina glasskålar. På de avlånga middagsborden skulle det alltid finnas glasskålar med fikon, plommon och vindruvor i.

De rika godsägarna och affärsmännen betalade för att bygga olika teatrar, arenor och byggnader. De betalde även för olika teaterspel och arrangerade gladiatorspel. För att tacka de lovade folket att rösta på godsägarna. Det var också därför som det endast var de rika som styrde över städerna. Att arrangera olika verksamheter var alltså ett sätt att ”köpa” till sig röster. Detta innebar att ingen annan kunde komma till makten utom de som hade pengar. Även om romarna inspirerades av grekernas demokratiska samhälle, så var ändå inte det romerska samhället lika demokratiskt.

Förutom teatrar och arenor så fanns det även flera badhus, bordeller och tempel. Romarna trodde på många olika gudar, därför var templen viktiga platser för dem. Där hölls det gudstjänster och olika offerceremonier.

Maten och samhället

Pompeji var under en lång tid beroende av jordbruket. Det var den största källan till mat. Mest fick man grönsaker, men man odlade även mycket fikon. Sedan så fanns det också många vinplanteringar och olivlundar.

Pompeji låg vid en flod. Men varken vattnet från floden eller medelhavet kunde man dricka. Det var för salt. Därför så använde man akvedukterna för att få dricksvatten. Men man utnyttjade havsstränderna och utvann salt. Man utnyttjade även floden genom att fiska, och fisken blev därför en ganska vanlig råvara i Pompeji.

Det fanns många boskap i Pompeji, de vanligaste var får och vattenbufflar. Av fåren fick man ull, kött och mjölk. Av vattenbufflarnas mjölk kunde man tillverka en speciell ost, nämligen mozzarella ost.

Det fanns många fartyg som stannade i Pompeji. De olika länderna förde med sig en ny råvara: vete. Av vetet lagade man gröt och bakade bröd. Romarna åt bröd väldigt ofta, därför så fanns det också många bagerier. Bagerierna gav också jobb åt arbetslösa personer.

Men med tiden så började det gå dåligt för jordbruket. Skördarna blev sämre och färre kunde nu jobba som bönder. Då började många jobba med att tillverka textilier. Klädtillverkningen ökade och fler började att bli textilingenjörer. Förutom kläder så fanns det också en stor efterfrågan på filtar. Filtarna började därför också användas mer i hemmen.

Maten, de olika råvarorna, produkterna och verktygen sålde man på stortorget Forum Pompeji som var stadens centrum.

pompeii_av

Forum Pompeji

Det fanns många hårda, tunga jobb i Pompeji. Byggnadsarbetare, arbetare inom yllefabriken och mjölnare hade de tuffaste jobben. De jobben fick oftast slavarna utföra med risk för sina liv. Slavarna jobbade också åt de rika och där de tog hand om barnen, lagade maten och städade hemmen. De flesta slavar var dessutom inte fria. Deras liv ägdes av andra människor. Att slavarna inte var fria innebar bl.a. att de inte fick begravas på samma sätt som de andra människorna. De hade inga rättigheter heller.

Pompeji går under

Den 24 augusti år 79 e.kr kom att bli den sista levande dagen för staden Pompeji. På morgonen vaknade invånarna till en ny dag. Just den dagen skulle man fira den romerska eldguden med den berömda festivalen  Vulcania.

Som alla andra dagar i Pompeji var det fullt på gatorna och på Forum. Invånarna, som inte anade något ont, gick till sina jobb som vanligt. Den dagen var det flera jordbävningar, men människorna var vana vid jordbävningar från Vesuvius. Därför var det inte något konstigt med jordbävningarna som ägde rum innan utbrottet.

Kring klockan ett på eftermiddagen började man se ett stort, svart moln stiga från Vesuvius. Många blev rädda, andra blev så nyfikna att de begav sig ut för att ta sig en närmare titt på fenomenet. Var det kanske ett tecken från gudarna?

Snart insåg man att något inte stod rätt till. Jordbävningarna som blev ännu kraftigare medförde tsunamis och staden blev mörkare av röken.  Några personer började nu försöka ta sig ut från Pompeji för att rädda sina liv, och fler började ansluta sig till de förskräckta folkmassorna. Under deras flykt blev det så mörkt i Pompeji, att det inte gick att urskilja något. Det var som en solförmörkelse. Sedan dröjde det inte länge förrän Vesuvius fick sitt stora utbrott som drabbade den oskyddade staden. Ur vulkanen steg het, glödande lava, giftig aska och pimpsten upp. Dessa begravde inte bara städerna runt vulkanen, utan också byggnader och människor.

Pompeji_um_1900_ueberblick.jpg

Pompeji med Vesuvius i bakgrunden

De få personerna som lyckades överleva vet man inte mycket om. Men det fanns en enda person som överlevde som vi känner till. Hans namn är Plinius d y. Han är den enda ögonvittnet från Pompejis undergång . Plinius skrev två värdefulla brev till sin vän, historieskrivaren Tacitus om vulkanutbrottet. Dessa två brev ger oss en värdefull inblick in i Pompejis undergång.

Utdrag ur Plinius andra brev: Jag såg mig om: Ett tjockt mörker hotade oss bakifrån, det vällde fram över marken som en flod bakom oss. Vi hade knappt hunnit sätta oss bredvid vägen, förrän det blev alldeles mörkt. Inte som under en mulen natt utan måne, utan mörkt som i ett stängt rum när lampan släcks. Du skulle ha hört kvinnornas jämmer, barnens skrik, männens rop! En del ropade på sina barn, andra på sina föräldrar. En del letade efter sin fru, andra efter sin man. Och det var bara rösterna som kunde vägleda dem! En del grät över sin egen olycka, andra grät över familjens öde. En del var så dödsförskräckta, att de bad om att få dö! Många lyfte sina händer mot gudarna i bön. Men de flesta menade att den här katastrofen betydde att det inte längre fanns några gudar, och att nu var den sista, eviga natten kommen.  / ur boken Pompeji – livet och döden i en romersk stad av Hans Furuhagen.

3d59e76ec7f50dfa6cd24274f0cdce22-552162.scanpix_dk.369_450

Plinius d.y

En del av de som inte flydde försökte istället att hitta ett gömställe. Några av de begav sig mot gravhusen, andra till badhusen och källarna. Kanske kunde man finna skydd där?

Det visade sig att ingen av dessa platser kom att ge tillräckligt med skydd, och människorna blev levande begravda. Desperata försökte de fly undan, men kunde ej. Den giftiga röken kvävde de så att de föll omkull. Askan föll över de döda människorna och begravde dem. Med tiden kom askan att blandas med vatten till en tjock massa som låg som ett lager på kropparna. Kropparna under lagren förmultnade, men det bildades hålrum där kropparna en gång var. Därför fyllde forskarna liken med gips så att kropparna skulle bevaras. Bland de döda kropparna kan man idag urskilja skrämda, förvånande miner och kroppar i en position som var redo för flykt.

Men det var inte bara Pompeji som förstördes av Vesuvius utbrott. De närliggande städerna Herculaneum, Stabiae och Oplontis förstördes även dem.

58927262.jpg

Gipsavgjutningar

Den sovande staden

Pompeji har sovit i ca 1900 år. Den tomma, kala staden har väckt mångas intresse. Pompeji upptäcktes redan under 1700-talet, men då vågade man inte riktigt utforska staden. Tänk om det låg en förbannelse över den? Dessutom så kunde det vara farligt att vistas där. Det fanns gropar och giftiga gaser som steg upp ur marken.

Man började spekulera kring vad som hade hänt staden. Kommer den kanske att vakna igen? Man kom fram till att den gick under på grund av ett vulkanutbrott. Men mer vågade man inte utforska.

250px-PompeiiStreet

En gata i Pompeji

Under 1950-talet började forskarna utforska Pompeji på nytt. Då fann man lik, konstverk, verktyg, väggmålningar och andra dyrbarheter. Än idag pågår utgrävningen och forskningen av Pompeji och dess undergång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s