Martin Luther- munken som förändrade kyrkan

I år firar svenska kyrkan 500 år sedan reformationen inleddes. Reformationens fader var en munk vid namn Martin Luther som vågade protestera mot den katolska kyrkan. Men vem var egentligen denna historiska person och på vilka sätt kom han att förändra kyrkan?

Martin-Luther-German-Reformer-Reformation-and-Race-racial-ancestry-Japheth-and-Shem-Semites-Jewish-supremacy-ethnonationalism.jpg

I den lilla staden Eisleben fick den 10 november 1483 Hans och Margarethe Luther sitt första barn, och det blev en pojke som döptes till Martin.  Hans Luther var en bestämd far som hade fått kämpa hårt för att nå en högre klass i samhället. Han var på den tiden medborgarrepresentant i stadsfullmäktige. Hans största dröm var att se sin äldste son bli advokat och få en utbildning. Något som han själv inte hade.

Martin växte upp i Mansfeld och fick med tiden 7 syskon. År 1498 gick Martin i skolan i Eisenach. Senare skickades han till sina släktingar för att fortsätta sina studier. På den tiden levde Martin ett fattigt liv, men det var där som han började få inspiration. Eisenach var helt annorlunda jämfört med Mansfeld. Här kunde han se stadslivet och lära känna utbildat folk samt sakkunniga lärare. År 1501 skev Martin in sig på universitetet i Erfurt och började studera juridik efter sin faders vilja.

En regnig sommardag i juli år 1505 var Martin på väg hemifrån till universitet. Plötsligt bröt ett oväder ut. Martin blev rädd och skyndade sig. Då slog en blixt ned bredvid honom. Martin kastade sig på den våta marken och utbrast: ” Hjälp Sankt Anna! Jag ska bli munk! ” Då ska ovädret ha avtagit och när Martin reste sig upp insåg han att han hade gett ett löfte som han inte kunde bryta. Särskilt inte när han lovade jungfru Marias moder.

Martin hoppade av juridikstudierna samma år . Han förklarade att han var mer intresserad av teologi och filosofi. Hans Luther blev inte alls förtjust i sonens ändrade planer utan vill ge honom en möjlighet som han själv inte fick. Men Martin ville inte och han var fast besluten om att gå i kloster. Den 7:e juli 1505 samlades hans nära och kära utanför kyrkporten. ”Ni ser mig denna dag, och sedan aldrig mer”, ska han ha sagt. Vännerna och modern grät, men fadern var ilsken och insåg att sonens utbildning var bortkastad.

Martin började på ett Augustinerkloster i Erfurt. Klosterlivet var inte det lättaste för honom, och den första perioden var väldigt tuff. Han kände redan från första dagen att han inte var välkommen. Munkarna, som egentligen tillhörde en lägre klass i samhället, stod inte ut med att ha en utbildad man bland dem. Luther blev därför hånad för att han var ”för fin” för klosterlivet. För att hämnas på honom så fick han göra de hårdaste, smutsigaste och mest förnedrande arbeten i klostret. Fastän all denna förnedring levde Martin som en god munk skulle. Han bad, fastade, biktade sig och var ute på pilgrimsfärder. Men trots detta mådde Luther väldigt dåligt då han började tänka att gud kanske hade övergivit honom.

Inte nog med de tuffa arbetsuppgifterna så sändes han även ut till byar och städer för att tigga. Med sina trasiga, smutsiga kläder och den slitna tiggarpåsen gick han ut på gator och torg. När universitet såg den Martin som egentligen hade en magisterexamen tigga på det viset blev de ilskna. Universitet ingrep mot en sådan behandling och Luther upptogs istället i munkorden. 

I munkorden hade Martin det betydligt bättre. Men han kände fortfarande att gud inte var med honom. Hans överordnade, Johann von Staupitz, såg hur Luther led. En viktig stund i Martins liv inträffade år 1507 då han prästvigdes. Men  Johann Staupitz uppmanade honom att fortsätta sina studier inom teologi.

Martin skickades till Wittenberg för att studera. Under den tiden försökte han på egen hand lista ut och komma på vad gud  egentligen ville av människorna. Martin blev väldigt intresserad av det och av allt som var omkring honom. Han började även fundera: Varför ser kyrkan ut som den gör? Varför är gudstjänsterna på ett språk som folket inte förstår? Och varför beter sig påven och prästerna på ett sätt som inte Jesus nämnde? Alla sina svar fann han i Bibeln. Martin började fråga, och han ville diskutera varför kyrkan var på ett visst sätt. Varje lektion brukade han fråga om saker och ting, och säga vad han tyckte om det. Martins universitetslärare, Andreas Karlstadt, förundrades över Luthers förmåga att argumentera och dra kloka slutsatser. 

martin-luther-in-his-study-american-school.jpg

År 1508 började Martin själv undervisa i teologi vid Wittenbergs universitet.  Under ett helt år (1510-1511) var han tillsammans med en annan munk i Rom. Där kunde Martin se hur man handlade med reliker och andra heliga föremål. Han blev kritisk till detta och undrande om det var rätt. Han såg hur människor riskerade sina liv för att kunna få en skymt av en relik.  I Rom var man upptagna med att bygga den heliga Peterskyrkan. Kyrkan skulle bli ett mausoleum åt påven Julius II. Påven satsade mycket av kyrkans rikedomar på att bygga Peterskyrkan. Något annat som såldes var också avlatsbrev. Det var ett påvligt dokument som försäkrade köparen syndaförlåtelse och därmed att man slapp skärselden. Pengarna gick till byggandet av den nya kyrkan.

Vart Martin än gick på Roms gator hörde han om den nya, heliga ”försäkringen”.   Han gick fram till en försäljare och bad honom om ett avlatsbrev. ”Namn och relation?”, sa försäljaren. Försäljaren pekade sedan mot några trappor och bad Martin satt krypa uppför den heliga trappan Scala Sancta. När han hade gjort det skulle själen räddas omedelbart. Martin lydde och på sin väg upp såg han hur hundratals andra människor gjorde likadant. Luther blev kritisk: Var detta verkligen rätt? Kunde en människa (påven) förlåta någon annans synder, eller var det bara Gud som kunde det? Och står det verkligen någonting om skärselden i Bibeln? Martin kom på att detta var ett sätt att lura fattiga människor på pengar. Han blev arg, knycklade ihop avlatsbrevet och kastade det.

När Martin kom tillbaka till Wittenberg förklarades han 1512 som professor i teologi. Martin kunde tala på ett sätt som kunde få vem som helst att häpna. Han var en fantastisk professor i mångas ögon och med tiden också en modig präst. När Luther predikade så var hela kyrkan full. Till skillnad från många präster så predikade han på tyska, och inte på latin. Han ville att folket skulle förstå Guds ord. Martin blev också känd för sin ödmjukhet när det gällde de fattiga och sjuka. Både i sin undervisning  och predikan presenterade Martin sina åsikter och vad han hade kommit fram till. Många blev fascinerade av det han sa, men en del ogillade hans påståenden. Man tyckte att han ”tog i” lite för hårt angående kyrkans lära. Vissa försökte även få honom avskedad som präst, men ingen vågade göra något. Man kunde tydligt se att folket gillade Luther. 

Martin fortsatte att predika och förmedla sina åsikter och han fick fler och fler anhängare. Medlemmarna av katolska kyrkan fick år 1515 besked om att påven Julius II hade avlidit. Nu steg en annan påve tronen som hette Leo X. Den nya påven slösade otroliga rikedomar på sig själv. Till slut fanns det inte tillräckligt med pengar åt Peterskyrkan. Detta innebar att fler avlatsbrev skulle säljas. Påven tog då hjälp av munken Johann Tetzel. År 1516 skickades han från Dominikanorden till Tyskland för att hålla i sitt första tal i staden Juterbog. Johann Tetzel var en väldigt duktig talare och hans sätt att tala kunde övertyga vem som helst. Han grep lyssnaren läromässigt, visuellt och känslomässigt. Det var därför som påven valde ut just honom. Johann tågade in i städerna på ett mäktigt sätt. Framför honom bars ett rött kors och en sammetskudde med ett avlatsbrev på. Bakom honom sjöng kyrkans män sånger med ljus i händerna. Tetzel ställde sig mitt i torget och började sitt tal som gjorde människorna skräckslagna. Han berättade om hur själarna plågades och hur man nu kunde befria dessa själar från lidandet genom att köpa avlatsbrev. De skräckslagna människorna kom var och en fram för att köpa sig ett avlatsbrev och det var inte många som tvekade. Det var få som visste att det inte stod något om avlatsbrev i bibeln.

1280px-Johann_Daniel_Lebrecht_Franz_Wagner_-_Friar_Johann_Tetzel_Selling_Indulgences.Jpeg

Många av de som hörde Tetzels tal brukade närvara när Martin Luther predikade. De visade honom sina avlatsbrev och berättade om Tetzels tal . Martin förklarade då att orden inte kunde ge syndaförlåtelse utan att det endast var tron och ångern som gjorde det. Han förde även kritik mot påven och avlatsbreven. De flesta höll med Luther men de vågade inte uttrycka sina åsikter på samma sätt som honom.  Martin skrev då en bok som han döpte till Martin Luthers disputation på ämnet Avlatsbrevens makt och verkan ( De 95 teserna). Luther skrev även ett brev till ärkebiskopen Albrecht av Brandenburg om att han inte ville starta någon konflikt, utan att hans syfte var att få ett svar. Men Martin fick inget svar från varken ärkebiskopen eller påven. Då begav han sig mot slottskyrkan i Wittenberg den 31 oktober 1517. Där spikade han upp de 95 teserna på kyrkporten så att människorna skulle få ta del av hans tankar. ”Hur vågade han?”, sa man. Men Martin Luther hade startat reformationen.

De 95 teserna översattes från latin till tyska och nådde hela Europa efter bara två månader. Många människor i de andra europeiska länderna höll med Luther. Förutom de 95 teserna gav Martin ut böcker där han förklarade hur han tänkte och vilka synpunkter han hade om kristen tro.

95-theses-620x324.jpg

Prins Fredrik III ( Fredrik den vise) av Wittenberg hade skådat allt som skett under de senaste åren. Som grundare av Wittenbergs universitet höll han med Luther. Han tyckte själv att den katolska kyrkan behövde reformeras. Även hans privatsekreterare, Georg Spalatin, höll med honom. Spalatin var också en god vän till Martin då de hade studerat juridik tillsammans.

Under de kommande åren fick Martin många gånger fara till Rom på påvens begäran. Den katolska kyrkan försökte reda ut allting med honom, men han ville inte ändra sig. År 1518 for Martin till Augsburg för att träffa kardinalen Thomas Cajetanus. Hans vänner rådde Martin att han skulle erkänna att han hade fel för att behålla livet. Men Martin erkände ingenting. Efter mötet med kardinalen anklagades Martin för kätteri, och på uppdrag av påven skulle alla Luthers böcker brännas på bål. Inte en enda bok fick vara kvar. Martins fiender gjorde upp stora brasor som de matade med Luthers böcker. Folket började protestera mot detta. 
Prins Fredrik III vägrade erkänna Martin som kättare. Prinsen övertalade då påven att man skulle hålla ett möte i riksdagen angående Luther. Riksdagen skulle hållas i staden Worms. 

Under år 1519 fick Martin undervisa och uttrycka sina åsikter i smyg. Hans lära spreds ännu mer och folket talade om den hela tiden. Den 15 juni 1520 fick Martin en påvlig bulla. Det var en varning från påven att om han inte skulle göra avbön för sina skrivelser inom 60 dagar, så riskerade han att bannlysas. Men Martin gjorde inte någon avbön. Istället gick han ut på torget, gjorde i ordning en brasa, och brände upp påvens bulla offentligt! När påven Leo X hörde om Luthers fräckhet bannlyste han honom den 3 januari 1521. Nu hade Martin uteslutits ur den katolska kyrkan.

lifeofmartinluther.jpg

I april 1521 åkte Martin till riksdagen i Worms för att tala och försvara sig, och förhoppningsvis kunna förklara vad han menade. Fredrik III visste att många ville döda Luther och därför säkrade han Martins väg till Worms.

Längst fram i salen satt kejsaren Karl V, Fredrik III samt en kardinal från den katolska kyrkan. En man vid namnet Johann Eck skulle hålla i mötet. Han skulle även föra kejsarens talan. Johann hade ett bord framför honom med alla Luthers böcker och skrivelser. Han frågade Martin om han var författaren av böckerna, och svaret blev ja. Men när Martin fick frågan om att göra avbön bad han om att få en dag på sig att fundera.

Nästa dag gick Martin för andra gången till riksdagen. Johann Eck ställde samma fråga igen, och då ska Martin ha sagt: ”Det blir svårt att prata om mina böckers innehåll, ty alla innehåller olika. I Om en kristens frihet t.ex, så förklarar jag vilka friheter och rättigheter en kristen människa har. De rättigheter som ingen kan ta ifrån henne. Inte ens påven eller den katolska kyrkan. Jag är bunden av bibelns ord och mitt löfte till dem och mitt samvete är knutet till Guds ord. Jag kan inte och kommer inte att göra avbön för något, eftersom det varken är säkert eller rätt att gå emot sitt samvete”.

Efter mötet förklarade Karl V Martin Luther fredlös. Nu kunde vem som helst döda honom. 

diet_luther_worms_vonwerner_1877crop.png

Ute på gatorna hördes hurrarop från folket. De hyllade Martin för hans tal och att han envist hade hållit fast vid hans åsikter.  Men Martin var tvungen att ta sig tillbaka till Wittenberg tillsammans med sina vänner.  Resan var lång och vägen tom. När det hunnit blivit mörkt red de mitt inne i en ödslig skog. Plötsligt kom flera riddare fram ur mörkret. De frågade vem av personerna som var Martin Luther, och när de fick tag i rätt person tog de med sig honom. Men Martin hade inte blivit kidnappad av fiender, utan det var hans vän Georg Spalatin som förde honom i säkerhet till borgen Wartburg i Eisenach.

Efter några dagar på borgen kom Martin på en idén att översätta bibeln till tyska så att folket skulle förstå vad som egentligen stod i boken.  Förutom att han började översätta bibeln skrev Martin många andra böcker också. Martin kom fram till att man inte skulle tillbe reliker, helgon eller tavlor. I 10 månader stannade Martin i Wartburg.

week1-thumb-1.jpg

Under tiden Martin var i Wartburg trodde folket att han var död. Bland människorna fanns Andreas Karlstadt, Martins förra universitetslärare. Han hade fascinerats av allt som Luther sa och ville att hans ord skulle leva vidare.  I juni 1521 startade Andreas en reformation som ledde till ett krig. Munkarna och bönderna krigade och dödade alla, både Martin Luthers vänner och fiender. De brände ned kyrkor, förstörde statyer, reliker och ikoner. Folkmassan var helt fanatiska och trodde att de gjorde det rätta. De hade även startat ny kyrka.  Fredrik III stödde bönderna, men han vågade inte stoppa dem. 

För att få slut på kriget bad Fredrik III Martin att visa sig för folket. Martin red tillbaka till Wittenberg den 6 mars 1522 och gjorde slut på kriget som hade kostat 100 000 människors liv. Martin tog nu över den nya kyrkan och ordnade den på sitt vis. Han gav även Nya Testamentet till Fredrik III och boken publicerades 1522. Under tiden begav sig många av Martins vänner ut för att sprida hans ord. Någon åkte till Danmark, en annan till Norge. Många av de brändes på bål och anklagades för kätteri. 

År 1525 anlände 12 nunnor som hade flytt från ett konvent i Nimbschen. Martin tog hand om de nya nunnorna och de började hjälpa till i kyrkan. En av nunnorna hette Katarina von Bora, och hon kom att vinna Martin Luthers hjärta. Martin som var 42 år gifte sig med Katarina som var 26. Genom att gifta sig visade Martin att präster också fick det. Han kritiserade nämligen regeln att präster måste leva i celibat.

Under de kommande åren fortsatte Martin att organisera den nya kyrkan. År 1529 skrev han stora och lilla katekesen. Det var läroböcker för de kristna där det bland annat stod hur gudstjänsterna skulle se ut. Han noterade även att i bibeln så nämns det endast två sakrament, inte sju. Det var nämligen dopet och nattvarden.

År 1530 hölls det ett möte i Augsburg angående Luthers nya lära och kyrka. Kejsaren Karl V ville förstå vad skillnaden var mellan katolska kyrkans lära Luthers lära. Alla de ministrar och präster som lydde under Luther förklarade för honom, och de vägrade att förneka den nya läran. Kejsaren hade inget val när han kunde se hur många Martins anhängare var. Han ville inte ha dem ha emot sig och därför accepterade han Luthers nya lära som kom att kallas för protestantismen. Nu kunde vem som helst få ta del av Luthets ord. Under de kommande 15 åren ägnade sig Martin åt att organisera sin kyrka. Han fortsatte även ge ut böcker och fick ännu fler anhängare. Många länder i Europa blev protestantiska och följde den nya läran. Förutom det så fortsatte Martin med att predika och hålla tal. Men han började även berätta sagor för barnen i städerna. Han tyckte att det var viktigt att barnen skulle få vara delaktiga och känna sig viktiga. Martin själv fick 6 barn tillsammans med Katarina von Bora.

0000002612L.jpg

När Martin blev gammal led han av många sjukdomar. Han hade bland annat problem med hjärtat, öronen och ögonen.  Martin avled den 18 februari  år 1546. Han dog i sin födelsestad Eisleben och begravdes i slottskyrkan i Wittenberg. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s